Vandring i Milford Sound

Efter ett litet uppehåll kommer här ett lite längre inlägg. En reseberättelse från min vistelse på Nya Zeeland och vandringen i Milford Sound som är ett av världens finaste vandringsstråk enligt vissa. Jag fick också återbesöka NZ som är ett av mina absoluta favoritland. Jag bara älskar landet och folket där. Det är helt underbart!a

Vistelsen på NZ blev lite över en vecka lång. Jag flög till Christchurch från Sydney förra lördagen. Den första dagen blev mest att kolla runt och gå och lägga sig rätt tidigt. Bussen gick dagen efter kl 0830 mot Queenstown. Det blev en åtta timmar lång färd genom bergskedjan som löper längs den södra ön. En riktigt fin tur men stora platåer av gröngula fält som bröts av i fjärran av gråa berg med glaciärer på topparna. Det var riktigt fint. Sjukt fint måste jag säga.

Väl i Queenstown tog jag en dag att kolla runt och gå på en “briefing” om vår vandring. Jag passade även på att plocka upp lite souvenirer och nya regnbyxor. 🙂 Den andra natten delade jag rum med en äldre man från Indien som enligt egen utsago hade varit en högt uppsatt tjänsteman i en av delstaterna. Han hade växt upp med 20-30 betjänter och hade det väldigt gott ställt. Anledningen till att han hamnade på ett vandrarhem var för att han ville återuppleva tiden på universitetet i “dorm rooms”. Jag vet inte om det var sant men han hade en hel del kommentarer till mitt liv. Det är spännande vilka människor man träffar på vandrarhem.

På tisdagen inleddes vandringen med en fyra timmar lång bussfärd och en ytterligare två timmar med båt innan vi kom fram till den första stugan. Vi blev 46 deltagare och hade fyra guider med oss. Den första kvällen gick åt att lära känna de andra som var med på vandringen. Vi hade deltagare från Australien, NZ, Sydkorea, Japan, Singapore, US, UK, Bermuda och jag som svensk såklart. Mycket trevliga och fina människor hela bunten. Det är spännande hur man möts som främlingar och skiljs åt som vänner. Vi diskuterade massor av saker från politik till kultur och fåglar. Många var intresserade av hur saker funkade i Sverige, vilket var skoj. Särskilt amerikanerna tyckte att mina i princip obefintliga studieskulder var imponerande (deras var mer än tio gånger så stora) och sen var det detta med vapen. 😀

Vandringen i sig var verkligen sjukt fin. Vi gick genom dalgångar som inlandsisen har karvat ur genom åren. 1400 meter höga var väggarna på varje sidan och i dalen regnar det varje år mellan nio och elva meter regn, alltså 9,000 till 11,000 mm. Detta ger upphov till en regnskog som är helt grön. Det rinner vatten överallt och likaså växer mossa och stora ormbunkar. Längs dalgångens väggar rinner det fram massor av vattenfall och molnen slickar ofta topparna av dalgångens väggar. Det är verkligen helt magiskt. Vi fick se en hel del djurliv såsom fåglar, fiskar och ålar, vilket var riktigt coolt.

Dag tre på vandringen var den tuffaste då vi tog oss över en bergskam och ned i en annan dal. Det gick dock rätt lätt för mig som är relativt ung i jämförelse med de andra deltagarna. I och med att vi hade fyra guider så kunde man själv välja tempo och jag varierade mellan att gå i grupp och helt ensam för att kunna lyssna på fåglar och vatten. Helt underbart! Den sista femte dagen gjorde vi en båttur i Milford Sound som är en stor fjord. Sen var det till att vinka adjö och för mig att ta mig tillbaka till Christchurch och flyga hem.

Jag tog ungefär 1,800 bilder på resan så nu återstår det att gå genom dem och fixa till dem. Så med lite tålamod så kommer det snart upp fler bilder här på bloggen.

Ha det fint sålänge!
Kramar, Johan